Specialisering, del 2. Risker?
Specialisering – Del 2
Väldigt få ishockeyspelare specialiserar sig innan 12 års ålder. Ross undersökte om tidigare specialisering innebar att spelarna hamnade på högre professionell nivå eller fick färre skador. Någonting sådant gick inte att hitta.
Idrottspecialisering och risker?
American Orthopedic Society for Sports Medicine kom 2016 ut med en konsensusrapport kring tidig specialisering. Med tidig specialisering menar de specialisering innan 12års ålder, att idrotten tar upp mer än åtta månader per år och att andra idrotter helt enkelt exkluderas. De rapporterade att ishockeyspelare som börjar tidigt med off-ice träning har större risk att sluta spela än andra.
Sett till generella risker med tidig specialisering, sådana som är allmängiltiga för alla idrotter – så finns det studier som pekat på följande;
- Ökad risk för överbelastningsskador
- Ökad risk för s.k. Burn out, att man bränner ut sig och tröttnar.
- Ökad risk för tappad motivation.
- Man har också sett att de som inte specialiserar sig tidigt i högre grad fortsätter med idrotten genom hela livet, också på rekreationsnivå.
En intressant studie undersökte 2000 ungdomar mellan 12-18års ålder. De som hade specialiserat sig rapporterade både fler skador och fler överbelastningsskador än de som inte specialiserat sig. De som tränade/spelade sin primära idrott mer än åtta månader per år hade också fler överbelastningsskador i både över- och underkroppen. De ungdomar som tränade sin idrott fler timmar per vecka än sin egen ålder (exempelvis 13h för en 13åring) hade också de fler skador.
Samtidigt finns det en doktorsavhandling från Nya Zeeland där man inte fann att tidig specialisering innebar ökad skaderisk i sig. Däremot visade Nya zeeländarna att de som utförde sin idrott mer än åtta månader per år, hade ett högre ratio än 2:1 mellan organiserad träning och rekreationsspel/lek eller tränade fler timmar än sin ålder hade högre risk för överbelastningsskador.
Det finns däremot ingen total samstämmighet kring de här frågorna. Det finns för lite forskning för att med säkerhet säga hur stora de här riskerna är.
Ska några slutsatser dras så tycks det vara att man inte ska träna fler timmar per vecka än sin ålder i år. Man ska heller inte utföra sin idrott mer än åtta månader per år – om man vill ha så låg risk som möjligt med sitt idrottande.
- Bahr R. Demise of the fittest: are we destroying our biggest talents? Br J Sports Med. 2014;48:1265–1267
- DiFiori JP, Benjamin HJ, Brenner J, et al. Overuse injuries and burnout in youth sports: a position statement from the American Medical Society for Sports Medicine. Br J Sports Med. 2014;48:287–288.
- Jayanthi N, Pinkham C, Dugas L, Patrick B, Labella C. Sports specialization in young athletes: evidence-based recommendations. Sports Health. 2013;5:251–257.
- Jayanthi NA, LaBella CR, Fischer D, Pasulka J, Dugas LR. Sports-specialized intensive training and the risk of injury in young athletes: a clinical case-control study. Am J Sports Med. 2015;43:794–801
- McGowan, Jody et al. “The associations of early specialisation and sport volume with musculoskeletal injury in New Zealand children.” Journal of science and medicine in sport vol. 23,2 (2020): 139-144.
- Post, Eric G et al. “The Association of Sport Specialization and Training Volume With Injury History in Youth Athletes.” The American journal of sports medicine vol. 45,6 (2017): 1405-1412
- Ross, Keir A et al. “The effect of specialization and level of competition on injury in elite male ice hockey players.” The Physician and sportsmedicine vol. 50,4 (2022): 295-300.
- Wiersma L. Risks and benefits of youth sport specialization: perspectives and recommendations. Pediatr Exerc Sci. 2000;12:13–22.
