Ni känner alla till NHL-draften. De dagar där klubbarna försöker lägga beslag på de mest talangfulla ungdomarna för att på sikt stärka laget och vinna Stanley Cup.

Varje NHL-klubb har ett stort maskineri av scouter som ska se till att just deras organisation väljer rätt spelare. Men hur bra är scouterna på det här? Väljer de rätt spelare? Den frågan är åtminstone delvis utredd redan nu.

Låt oss börja med utgångsläget: Av alla spelare som valdes i NHL-drafterna mellan 1981 och 2003 så var det ungefär 60% som aldrig spelade en NHL-match. Av resterande 40% spelade hälften av dem 160+ matcher.

Hur går det då med draftvalen?

Det finns en rapport som jämfört spelare som draftades mellan 1980 och 1989. Det man fann var att spelare valda i första- och andrarundan hade längre NHL-karriärer än spelare valda i senare rundor. När man jämförde tredje- och fjärderundespelare med spelare valda i sjätterundan såg man ingen skillnad i antalet spelade NHL-matcher. Intressant nog hade dem som valts i sjätterundan fler NHL-matcher än dem som valdes i femterundan!

Det finns fler studier som visat på liknande resultat, alltså att spelarna valda i första- och andrarundan spelar fler NHL-matcher än dem som väljs senare. Bland annat en äldre studie som visade att samma sak gällde för spelare draftade mellan 1969-1995.

Förstavalet i draften!

Den spelare som väljs som nummer ett i draften har 98% chans att spela 200 NHL-matcher. Sannolikheten för 200 matcher sjunker sedan kraftigt ner till mitten av andrarundan där chansen planar ut och blir mer inkonsekvent.

Draftvalen 2007-2014 och avancerad statistik!

Inom forskningen pratar man om statistisk signifikans. Det är fikonspråk för om det är säkerställt att det faktiskt finns en skillnad som beror på det man undersöker. Alternativet hade varit att det berodde på slumpen eller andra orsaker. Här redogör vi bara statistiskt fastställda skillnader.

Det finns ett ganska starkt samband mellan vilken runda forwarden valdes i och spelarens offensiva produktion när man jämfört första- och andrarundan. Mellan andra- och tredjerundan finns ett ganska starkt samband för samma sak. De som valts tidigare presterar bättre.

När det kommer till det defensiva arbetet var det liten effekt mellan första- och andra samt andra- och tredjerundan. När man letade bland de senare rundorna fanns det inte längre någonting som kunde säkerställas.

För backarna var det också ett ganska starkt samband mellan första- och andrarundespelarna när det kommer till offensiven. Förstarundorna är bättre. Efter andrarundan finns inga sådana slutsatser att dra när man jämför de olika draftvalen. Exakt detsamma gäller för defensiven.

Datan man använde för dessa slutsatser var:

• Mål och assist av spelaren per 60min speltid
• Mängden oblockade skott offensivt när spelaren är på isen jämfört med i båset
• Mängden oblockade skott mot laget när spelaren är på isen jämfört med i båset
• Kvaliteten på målchanser offensivt när spelaren är på isen jämfört med i båset
• Kvaliteten på målchanser mot laget när spelaren är på isen jämfört med i båset
• Antal mål för laget när spelaren är på isen jämfört med i båset
• Antal mål mot laget när spelaren är på isen jämfört med i båset.

• All data var för 5-mot-5-spel för att inte ge fördelar/nackdelar till powerplay- och boxplayspelare.

Orsaker till längre karriärer för högt draftade spelare?

Att spelarna som väljs tidigt är de mest talangfulla är kanske den mest påtalade orsaken. Men det kan också finnas andra anledningar.

De största ligorna i basket (NBA) och amerikansk fotboll (NFL) har liknande draftsystem som NHL. Därifrån har man sett att spelare valda i förstarundan ofta får fler chanser än jämförbara spelare som valts i senare rundor. Man argumenterar för att det kan bero på två saker. Höga förväntningar på förstarundespelare samt att man som organisation gjort en stor satsning på spelaren som väljs först. Kanske gäller samma sak för NHL.

Lotterival eller övriga val?

De sexton första draftvalen är lotterival. Beroende på ett lags placering i NHL föregående säsong har man olika stor chans att få drafta först. Lagen i botten har större chans än lagen i toppen.

När man jämfört spelare som valts på lotteriplatserna (1-16) med dem som valts senare i förstarundan (plats 17-32) så är spelarna på lotteriplatserna bättre offensivt. Det finns ingen skillnad defensivt eller mellan backar som valts på plats 1-16 eller 17-32.

Sammanfattning

• En forward vald i första- eller andrarundan har bättre chans att lyckas än övriga forwards.
• Forwards valda på plats 1-16 producerar mer offensivt än forwards valda 17-32.
• En back vald i förstarundan har bättre chans att lyckas än övriga backar.
• Det tycks vara så att det är lättare att ta ut de bästa av de bästa, motsvarande runda ett och två. Därefter verkar det vara svårare att scouta i rätt ordning. Kanske för att de som återstår är mer likvärdiga när toppvalen är tagna.
• Från andra idrotter vet vi att förstarundespelare får fler chanser än andra.

Dawson D, Magee L. The National Hockey League Entry Draft, 1969-1995: An application of a Weighted Pool-Adjacent-Violators Algoritm. The American Statistician. 2011;55 (3):194-199

Farah L, Baker J. Accuracy from the slot: Evaluationg draft selections in the National Hockey League. Scand J Med Sci Sport. 2021;31:564-572

Koz D, Fraser-Thomas J, Baker J. Accuracy of professional sports drafts in predicting career potential. Scand J Med Sci Sport. 2012;22(4):64- 69. https://doi.org/10.1111/j.1600-0838.2011.01408.x

Schuckers ME. What’s An NHL Draft Pick Worth? Canton, NY: A Value Pick Chart for the National Hockey League; 2011. http:// statsportsconsulting.com/main/wp-content/uploads/Shoniker_ Survival-Analysis-in-the-NHL-Draft.pdf 5.

Shoniker C. Estimating Player Survivability in the NHL. 2015. http://statsportsconsulting.com/main/wp-content/uploads/Shoni ker_Survival-Analysis-in-the-NHL-Draft.pdf

Tingling PM. Educated guesswork: drafting in the national hockey league. In: Albert J, Glickman M, Swartz T, Koning R, eds. Handbook of Statistical Methods and Analyses in Sports. Boca Raton, FL: Taylor & Francis; 2017:327-339