Att det finns forskning på en viss fråga innebär tyvärr inte alltid att vi vet sanningen. Om flera forskarstudier pekar åt samma håll är det lättare att dra rätt slutsatser.

Forskningsstudierna kan i sig vara olika bra genomförda. Vissa typer av studier ger betydligt mer kött på benen än andra.

I forskarvärlden betygsätts studierna på en fallande skala från ett till fem. En enskild studie på nivå fem kan ge en fingervisning eller tendens. Inte mer än så. Studier eller kunskap som graderats som nivå ett kan man känna sig betydligt tryggare att dra slutsatser ifrån. Den bästa forskningen är den som sammanställer resultatet av flera tidigare väl utförda studier.

En av de stora skillnaderna från fem upp till ett är att risken för att resultat beror på något annat än det man faktiskt undersökte minskar. Det här kallas confounders och innebär att vissa studier hittar en samband mellan exempelvis Fystest A och prestation på isen B. Men när de gör det tar de inte hänsyn till att prestationen också påverkas av tre andra saker som gör att A inte spelar någon roll.

Samma sak kan gälla en specifik behandling av en skada!

Tänk dig att du missar matcher pga att du har ont i ljumsken (A). Du får behandling, besvären försvinner efter en kort tid och du gör comeback (B). Skönt att behandlingen hjälpte tänker du. Men anledningen till att B kommer efter A kan vara av andra saker än att A och B har ett orsakssamband.  

Den vetenskapliga termen för denna felaktighet är post-hoc fallacy. Det innebär att man antar att om en händelse inträffar direkt efter en annan händelse, så orsakar den första händelsen den andra. Ett exempel: 

”Jag måste ha fått feber på grund av hamburgaren jag åt igår kväll”. Denna post hoc-villa antar ett orsakssamband mellan hamburgare och feber, när febern i själva verket kan bero på en massa andra saker. 

Låt oss återgå till exemplet om ljumskbesvär. Du testar fasciabehandling eller akupunktur under ditt skadeuppehåll för att bli av med besvären. Medan dina lagkompisar spelar match ligger du på behandlingsbänken. Utöver själva behandlingen vilar du eftersom du inte spelar match. Läkningsprocessen fortgår alltjämt i den skadade vävnaden. Det finns alltså andra saker än själva behandlingen som påverkar resultatet. I det här fallet vila/lägre belastning och en fortsatt läkningsprocess.  

I artikeln om kvinnliga ishockeyspelares höft- och ljumskproblem har ni kunnat läsa om att ljumskbesvär sällan leder till lång frånvaro. Tvärtom. Många kan spela vidare med besvären och de som missar matcher är oftast tillbaka efter ett kort uppehåll. Det är alltså förväntat att du ska göra en snabb comeback vid den här typen av besvär.  

På grund av detta skall man vara försiktig med att dra förhastade slutsatser om orsak och verkan.

De flesta studierna på ishockeyspelare befinner sig i dagsläget de lägre graderna. Men det finns också ett antal bra studier som spelar i de högre ligorna. Läser du forskningsstudier kommer du snart märka att de flesta avslutas med följande:

”Fler studier behövs på området för att säkerställa resultatet”

Det finns alltså en förståelse redan från forskarna om att de sällan tagit sig hela vägen till sanningen efter första studien.